Låt oss nyansera bilden av islam, hävdar debattörerna i nästan alla debattartiklar som skrivits om islam de senaste 10 åren. Men i samma veva presenterar man samma gamla, elastiska och oigenkännliga islam som många enbart i västvärlden försöker ge sken av.

I princip alla texter som skrivits i ämnet begås samma misstag och byggs på logiska felslut om och om igen. Fem fel kan du alltid hitta varianter av i alla dessa texter. Det senaste skolexemplet skrevs av Mustafa Panshiri och Callis Amid på Dagenssamhälle men dessvärre inte den enda.
Ett logiskt felslut är ett argument som ser bra ut men som i själva verket är en falsk slutledning. Har man inte ett tränat öra kan en lätt falla offer för sådana retorisk grepp. Här kommer de mest förekommande logiska felslut jag observerat i debattartiklar, nyheter och rapporter som tar upp frågan om islam.

 

Den första och väl återkommande att man felaktigt utgår från att islam är på ett visst sätt. Om någon annan påpekar att påståendet inte stämmer, då förklaras det med att det måste vara fel bevisföringen, tolkningen eller människorna, för att islam är alltid rätt. Detta logiska felslut kallas ”ingen riktigt skotte” som filosofen Antony Flew identifierade i sin bok Thinking About Thinking. Till exempel:

Faktumet är att det kanske finns problem på båda utövarna och religionen samtidigt, kanske någon av dem, eller ingendera. Det ena utesluter inte det andra. Men, innan man undersöker alla premisser är det missledande att hävda något så bestämd som att inget problem på religionen.
 
Det andra logiska felslutet att man skapar fiktiv motståndare och vinna över den. Felslutet kallas Halmgubbe. T.ex. ”Den andra positionen menar att islam är en ond ideologi”. Eller tydligaste exempel hittar vi hos DN när Niklas Orrenius skrev ”Muslimhatarna borde chilla – islam är en del av Sverige”. Det kanske finns muslimhatare på riktigt, och det är tråkigt, men det gör ändå inte den andra slutsatsen mer sant. Om någon vågar nu ifrågasätta denna slutsats kommer man, enligt Orrenius, vara muslimhatare. Men, verkligheten är ljusår mer komplicerad än så. Man kan ha åsikter om en ideologi är en del av Sverige utan att behöva hata dess följare.
Det tredje logiska felslut att inte framföra något argument alls, utan i stället hänvisa till en auktoritet, Ad verecundiam, som i det här fallet råkar vara en god muslim. Hamid Zafar, Nalin Pekgul eller Hanna Gadban är sådana exempel på troende muslimer i Sverige som man gärna lyfter fram. Argumentet faller förstås under sin egen tyngd. Bara för att en människa är god (eller ond) betyder det inte att ideologin som denna person följer är också det. Människor och ideologier kan vara goda eller onda oberoende av varandra, dock, de onda människorna har lättare att rättfärdiga sin ondska med onda idéer.

 

Det fjärde logiska felslutet att medvetet eller omedvetet inte skilja på korrelation och kausalitet mellan två av varandra oberoende fenomen. Det kallas, Post hoc-felslut. Kärt barn har många namn men presenteras bäst av Eli Göndör när han hävdar att ”Religion är ett resultat av dess utövare och inte tvärtom”. Det är förstås fel därför att en religion är en samling moraliska och etiska system som existerar i korrelation med dess följare inte på grund av dem. Dessa etiska system kan påverka utövarna men utövarna själva kan inte ändra dessa system mer än att välja eller välja av eller välja bort dem. Det är som att tro att jorden kan bli rund om tillräckligt många trodde på det. I Uppsala fanns ett hedna-tempel där man vart nionde år offrade 72 levande varelser, både djur och människor. Att uppsalaborna idag slutat ägna sig åt människooffer betyder det inte att Asatron förbjuder det utan det är vi som väljer att inte tro och utöva dessa ritualer längre.

Den femte och mest vanliga är naturligtvis Ad hominem-argument som betyder att debatten handlar om den person vi debatterar med och dess karaktär, historia eller avsikter i stället för själva sakfrågan som diskuteras. Till exempel Imamen Kashif Virks ge sig på en psykoanalys av författarna bakom en text istället för att diskutera kärnfrågan. ”De båda författarna har sitt förflutna i Mellanöstern, och deras kritik är färgad av den upplevelse av islam som de haft i sitt förflutna”. Eller illustreras på en diskussion jag haft på en av mina Sekulärfikor.
  • Med tanke på Muhammed leverne då är det ett problem att beskriva honom som ofelbar förebild.
  • Du är säkert muslimhatare.
  • Jag försöker bara säga att ha sexslavar inte direkt egenskaper för ett föredöme idag, för någon.
  • Jag känner många muslimer som är supertrevliga, varför du är så hatisk?
  • Snälla, jag diskuterar islam som religion och inte muslimer.
  • Du tolkar islam som fundamentalisterna och jag vägrar debattera med sådana som du. Rasist!
Det finns givetvis fler argumentationsfel som används för att undvika en saklig debatt om islam som ideologi. Men de fem ovannämnda är förekommande mer som regel än undantag. Det är ledsamt att debatten idag förs på det sättet. Jag hoppas därför med denna text att vi blir medvetna om dessa fallgropar och tankfällor och undvika dem, och ha ett mycket bättre debattklimat.

 

Bassam Al-Baghdady
Ordförande
Centrum för Sekulär Bildning
Bassam Al-Baghdady
Facebook Comments

Let me know what do you think?

Shares