Bassam Al-baghdady

Vad finns kvar av människan när du tar från henne makten över sitt eget liv?

Pinterest LinkedIn Tumblr

AV VAR OCH EN EFTER FÖRMÅGA, TILL VAR OCH EN EFTER BEHOV. Första gången hörde jag denna fras lät den ganska vettig. Året var 1997 och jag var student och satt i en ”NATIONALISM” lektion på universitetet. Lång senare förstod jag att det inte var vår professor som kom på denna eleganta fras, utan en fransk politiker (Louis Blanc) som hade varit död redan 1882.

Jag försöker föreställa mig livet i Frankrike 100 år efter den franska revolutionen och mitt i den industriella revolutionen i Europa. Våra idéer om människan och universum hade just blivit helt omkullkastade. Föreställningen att ”inget nytt under solen” som härskade under flera tusen år visade sig falskt och nya idéer, maskiner och verklighet blev möjliga för människan. Det feodala samhället är redan död och ett nytt samhälle med nya kunskaper, idéer och drömmar började se dagens ljus. Dock, synen på fattigdomen och resurserna hade fortfarande samma gamla syn och man antog att Malthus fälla (efter Thomas Robert Malthus) gällde även då.

Malthus fälla kan sammanfattas med tanken om att förr eller senare kommer befolkningen vara större än tillgången på livsmedel, och tillgången på mat per person därför kommer att minska. Utifrån denna idé om begränsade resurser som hotar freden i samhället utgick Louis Blanc när han formulerade sin fras om vikten av bättre resursfördelning i samhället. Av var och en efter förmåga (ta från de rika) till var och en efter behov (ge till de fattiga). Det är inte konstigt att socialism kidnappade denna fras då själva Karl Marx var barn av sin egen tid. Det konstiga att människor fortfarande tror på denna slutsats 200 år senare.

Att jag som människa har rätt i någon annans kapital är inte bara konstig idé utan också högst omoraliskt. Att jag ska använda staten som har våldsmonopol för att tvinga andra hederliga människor att avstå en del av sitt kapital är bara en annan sort av ”laglig” utpressning. Bara för att en majoritet vill ha det så gör inte det mer moraliskt. Det är lika omoraliskt som om majoriteten vill införa dödsstraff eller legalisera barnäktenskap.

Den andra sidan av myntet är, att vi tar från människan rätten till sin egen lycka och att hon ska vara sin egen lyckas smed. Istället utvecklar vi ett kollektivt mentalt handikapp som grundas på en felaktig idé om att alla ska vara varandras ekonomiska krycka. Det leder oundvikligt till att skapa agg och hat mot framgångsrika individer som vill stå på sina egna ben utan några kryckor. Dessutom blir ”kryckorna” ett mer acceptabelt sätt att ta sig fram och livnära sig på än att ”stå” på sina egna ben. Det urholkar moralen och splittrar samhället.

Jag är inte den bästa som ska teoretisera i frågan och många har sagt det bättre än mig. Men, jag undrar hur ska vi organisera samhället för att skapa en människa som har rätten att lyckas och misslyckas? En sådan idé bör stå på två moraliska principer. Den första är mindre makt åt staten. Statens roll ska begränsas enbart till nödvändigheter såsom sjukvård, försvar, rättsväsendet och liknande basbehov. Den andra principen är mer makt åt individen. Du ska vara din egen lyckas smed och ta ansvar för ditt liv.

En ökad makt till individen förstärker det personliga ansvaret och den moraliska skyldigheten att hjälpa de mindre lottade. Motsatsen bli vad vi ser idag i de kollektivistiska samhällen där staten tvingar medborgare att betala största delen av sitt kapital i skatter och enskilda individer känner inte ansvar eller moralisk behov av att hjälpa de riktigt utsatta. Man utgår ifrån att staten är den organ som fördelar resurserna bäst och att det är statens skyldighet att hjälpa de som behöver hjälp.

Dessutom skapar man i ett kollektivistiskt system en kår av högavlönade politiker som spelar propagerar för systembevarande och moraliserar statens rätt till att använda våld för att tvinga medborgare att avstå ännu mer av sin egendom. Den moraliska kollapsen blir bara ett faktum när dessa extrem rika politiker börjar tala om att tvinga hårt arbetande hederliga medborgare till ”tvingade solidaritet”. I en bättre värld skulle dessa politiker som förespråkar högre skatter på hederliga arbetare och entreprenörer betraktas som skurkar och sätts bakom lås och bom. I andra samhällen, är de makthavare.

Vilket samhälle vill vi leva i, är det bara vi som väljer i ett demokratiskt land.

Bassam Al-Baghdady
Ordförande Centrum för Sekulär Bildning

Facebook Comments

Let me know what do you think?

Shares