När jag var åtta år i Irak fick vi lära oss i skolan att väst hatar oss. Att väst tror inte på någon gud eller Allah och det är därför de är sekulära. Sekularismen är, enligt min beslöjade lärare, att du kan mörda, våldta och ha sex med dina systrar. Det finns ingen tabu eller förbud. Därför att sekularister tror på Darwin och då betyder det att endast starkast har rätt att leva.

Det hat och avsky mot sekularismen, väst och särskild USA och Israel var något vi fick med modersmjölken. Att kalla någon elak för att vara jude är än idag vanligt förekommande i mellanöstern och vissa sammanhang här i Sverige. Dessutom, man blir kallad för “har du blivit svensk” som om att vara det är en synd som man har begått.

När jag anlände till Sverige, hamnade jag i svår kris mellan det omedvetna hatet som vi blev uppfostrade för mot väst, och det egentliga känslan av tröst och frihet i Sverige. Jag fann ingen anledning till att hata den sekulära demokratin såsom jag blev tillsagd under hela min barndom. Varför ska jag hata väl fungerande och humanistiskt samhälle som verkligen tar hand om sina svaga, och till och med tar hand om de som hatar det sekulära samhället?

Jag tänkte, det måste finnas något lur bakom, någon hund begraven där. Det måste finnas något som gör att de behandlar oss väl, kanske för att använda oss senare som spioner mot våra moraliskt högstående samhällen (som vi flydde ifrån). De personer jag umgicks med i början av mitt liv i Sverige gjorde inte det enklare för mig. Jag fick höra upprepade gånger att Sverige, ingår i en mega konspiration mot MENA-stater för att undergräva våra moraliska ställningstagande och underlätta för judar att ta över hela mellanöstern.

Dag efter dag upptäckte jag att “våra” moraliska ställningstagande egentligen var inte våra. Det är med tvång och hot får vi välja att stödja en ideologi som har ockuperat hela mellanöstern. Den som vågar påminna om dess ockupation stämplas som förräderi eller ännu värre “sekulär”. Vi får egentligen inte välja att lyda under en svartsjuk, omoralisk och diktatorisk gudom som Allah eller inte. Det är inget val vi gör och därmed våra moraliska ställningstagande grundar sig på omoralisk syn på människor. Där kommer den grundläggande förklaringen till sekulärfobi och varför vi hatar alla som inte underkastar sig vår ideologi.

Sekulärfobi är i grunden en känsla av ogrundad hat, rädsla och fruktan för den sekulära idén. Man förknippar sekularismen med hat mot religion därför att man själv har växt med stark hat mot andra religioner. Man har svårt att se att sin egen tro eller gudom inte har en särställning i ett samhälle. Där kommer strävan efter och viljan för att skapa sina egna getton och förespråka särlagstiftning för att förhindra att sin religion eller gudom blir jämställd eller likabehandlas som andra ideologier eller religioner.

Därför är det extra viktigt idag att bekämpa sekulärfobi med kunskap och bildning. De nyanlända och första samt andra generations invandrare ska ges chans att förstå vikten av sekularismen och varför ett fungerande samhälle kan inte på något sätt särbehandla någon på grund av sin religion eller saknaden av religion. Det var väl därför våra gamla hemländer kollapsade samman. Det var därför vi flydde till ett sekulärt och humanistiskt land som Sverige.

Återigen, varning för #Sekulärfobi

Bassam Al-Baghdady

Facebook Comments

1 Comment

  1. Tack Bassam, viktig och tänkvärd text – och ha en fortsatt bra helg!

Let me know what do you think?

Shares