Det hävdas att vi bör visa aktning för de tusenåriga gamla traditioner som finns i vissa religioner, i synnerhet judendomen och islam, när det gäller omskärelse. Det hävdas också att religionsfriheten kräver tolerans och respekt för en religiösa ritualer som är avgörande och viktiga för olika religiösa grupper.

Ett förbud mot omskärelse innebär, enligt kritikerna, att majoritetssamhället tvingar sin egen ”liberala” syn på religiösa grupper. Att hävda barns kroppsliga integritet och rätten till egen religionsfrihet upplevs av många som fundamentalistiskt och strider mot kärnan i religionsfriheten som, enligt kritikerna, är till för att skydda religiösa grupper, inte individer i dessa grupper.

Med andra ord, hävdar kritikerna, att ett förbud mot omskärelse skulle kunna tolkas som ett förbud mot att utöva sin egen religion. Steg för steg kommer det att bli svårare att vara religiös i ett samhälle som inte accepterar omskärelse. Livet kommer att vara outhärdligt för religiösa och många kommer att tvingas fly eller emigrera för att kunna utöva sin religion. Stämmer det?

För att undersöka hur mycket sanning ligger i dessa argument, bör vi bekanta oss med ett viktigt argumentationsbegrepp som kallas ”det sluttande planet” eller ”snöbollseffekten”. ”Det sluttande planet” eller ”snöbollseffekten” går ut på, att två av varandra skilda fenomen, oundvikligen kommer att följa varandra i händelseförlopp som inte går att hejda. I exemplet ovan nämns, att det kommer att bli svårt att utöva sin religion om man förbjuder omskärelse och att religiösa måste emigrera eller fly landet för att ha rätten att utöva sin religion.

För det första, påstår ingen att ett förbud mot omskärelse kommer att leda till ett förbud mot religionen i allmänhet. Likaså ledde ett förbud mot slaveri, som gäller i stort över hela världen idag, inte till att religionerna som förespråkar slaveri kollapsade. Religioner i allmänhet och de fem Abrahamitiska religionerna i synnerhet har överlevt många anpassningar och än idag finns många miljoner religiösa som tror på dessa religioner och utövar dem aktivt.

Bör vi visa aktning för de gamla traditionerna? Självklart, så länge de inte strider mot de allmänna accepterade moraliska uppfattningar som vi har idag. Vi har idag utvecklat större respekt och vördnad för barnens kroppsliga integritet och därför är det moraliskt oacceptabelt med ingrepp som förändrar, lägger till eller tar bort delar av barnens kropp. Det gäller inte bara könsstympning eller omskärelse, det gäller i stort sett alla ingrepp som är oåterkalleliga, såsom att förse en lite flicka med silikonbröst eller byta kön på ett litet barn.

Begränsar vi religionsfriheten för de religiösa grupperna som utövar dessa ritualer? Absolut inte, och inte på något sätt. En religion hänger inte på en enda ritual eller sedvänja och att tro detta är att förenkla religionsdebatten till det yttersta. En sådan ytlig syn på religioner och religiösa bör undvikas. Om man själv är bokstavstrogen och tror på att omskärelse är en viktig del av religionen, då är det fritt fram att omskära sig själv när man är 18 år eller äldre. Däremot, att omskära barn bör och ska vara förbjudet, då barnen också som individer omfattas av exakt samma regler och lagar som ger deras föräldrar den religionsfrihet de har rätt till.

Någons religionsfrihet ska inte väga tyngre än någon annans religionsfrihet. Därför kommer ett förbud mot barns omskärelse i sin tur att förstärka den rådande lagstiftningen om religionsfrihet, och för första gången, för alla.

Bassam Al-Baghdady
Centrum för Sekulär Bildning – Ordförande

Facebook Comments

Let me know what do you think?

Shares